Melissa och den nattblå drömmen

Sagan i text

Månen lyste som en silverkrok utanför fönstret. Melissa satt i sin mjuka säng och höll hårt i sin kanin. Tuss var alldeles tyst och mjuk mot hennes kind. Det var dags att sova, men ögonen ville inte riktigt stanna kvar i blundat läge än. Hon drog täcket ända upp till näsan och lyssnade på det tysta huset. ”Nu ska vi hitta en dröm, Tuss”, viskade hon i kaninens mjuka öra.

Melissa kröp ur sängen och gick fram till fönstret. Hon tittade upp på alla de små stjärnorna som blinkade som små lampor i natten. Tuss fick sitta på den breda fönsterbrädan och titta på den mörka trädgården. Allt där ute sov redan under det stora, svarta täcket av natt. Det såg så lugnt och tryggt ut i månskenet. Hon kände hur svalkan från glaset kylde hennes panna lite grann.

”Titta, där borta sover den stora eken”, sa Melissa och pekade. Hon såg hur trädets grenar rörde sig sakta i den svaga vinden. Det såg nästan ut som om trädet andades djupt och tungt i sömnen. Tuss verkade också titta ut med sina svarta knappögon. Mellan grenarna dansade ett litet, svagt ljus från en ensam lykta. Det var en vacker och tyst värld som väntade på morgondagen.

Melissa gäspade så att det knakade lite i käkarna. Hon bar tillbaka kaninen till den varma sängen och fluffade upp kudden ordentligt. Täcket kändes som ett tungt och varmt moln när hon gled ner under det igen. Tuss fick ligga precis bredvid hennes huvud så att de kunde höra varandras tankar. Rummet var fyllt av ett mjukt, blått sken från månen utanför. Allt kändes plötsligt väldigt sömnigt och skönt.

Hon slöt ögonen och tänkte på en skog gjord av bomull. I hennes tankar hoppade Tuss fram över mjuka mossor som kändes som sammet. Melissa följde efter och deras steg hördes inte alls mot det mjuka underlaget. Det var en plats där ingen behövde skynda sig och där klockorna hade slutat ticka. ”Ser du de flygande blommorna?” tänkte hon tyst för sig själv medan hon drömde vidare.

Drömmen blev allt djupare och färgerna blev mjuka som vattenfärger. Melissa såg en liten bäck där vattnet glittrade som flytande silver i natten. Hon och kaninen satte sig vid kanten och doppade tårna i det svala vattnet. Det prasslade lite i gräset men det var bara en vänlig igelkott som var ute på promenad. Hon kände hur hela kroppen blev lätt och lugn som en fjäder.

Nu andades Melissa långsamt och taktfast precis som den stora eken utanför. Hennes fingrar släppte taget om täckets kant och hon sjönk ner i den djupaste vilan. Tuss låg tryggt i hennes famn och vaktade alla de fina bilderna i hennes huvud. Ingenting kunde störa dem nu när natten var som mörkast och tystast. Hon var helt omsluten av värme och mjuka stjärnor från sin egen pyjamas. Sömnen hade äntligen hunnit ikapp henne.

Hela huset vilade i den stilla natten medan Melissa drömde. Stjärnorna fortsatte att blinka långt där uppe i den stora rymden. Tuss mjuka öron låg stilla mot lakanet och den röda rosetten lyste svagt i mörkret. Det var en perfekt natt för en liten flicka och hennes bästa vän. Allt var precis som det skulle vara när världen sov så sött. God natt, lilla Melissa, viskade natten helt tyst.